Jupiters färger: Forskare erbjuder ny förklaring till mystiska mönster

$config[ads_kvadrat] not found

The Power of Jupiter's Red Spot

The Power of Jupiter's Red Spot
Anonim

En ny studie har äntligen erbjudit en förklaring till Jupiters trippy färger och ovanliga virvlar. Dessa gasformiga virvlar har blivit den mest igenkännliga aspekten av jätteplaneten, men också en av de mest förbryllande funktionerna. Ett team av forskare säger att de nu förstår vad som orsakar planetens karakteristiska färgband och varför dessa virvlar uppför sig som de gör.

Astrofysiker Navid Constantinou och Jeffrey Parker har lagt fram en ny teori om att Jupiters strålströmmar, som styr flödet av gaser runt planetens yttre atmosfär, faktiskt skärs av och formas av magnetiserade gaser under Jupiter-ytan. Deras resultat publicerades i Den astrofysiska tidskriften på torsdag.

Forskare har visat att de färgstarka randarna av ammoniakmoln som formar Jupiters utseende styrs av strålströmmar eller starka vindband som sveper gasformen. På ytan uppträder dessa strålströmmar på samma sätt som de på jordens atmosfär, men tar en annan funktionalitet under Jupiters atmosfäriska moln. Tack vare de senaste mätningarna från NASAs Juno-uppdrag, som anlände till Jupiter i juli 2016, upptäckte forskare att dessa strålströmmar sträcker sig 3 000 kilometer djupt innan de stoppar brått och lämnar Constantinou och Parker för att undra vad som orsakar ett sådant exakt slut.

För att komma till botten av dessa jetströmmar skapade Constantinou och Parker en matematisk modell baserad på vad som är känt om jordens egna jetströmmar och vädermönster. Jupiter, som huvudsakligen består av väte och helium, upplever intensivt gastryck under ytan som kan tvinga elektronerna att lossna från väte- och heliummolekyler. När dessa molekyler är fria att flytta runt skapar de elektriska och magnetiska fält. Och det händer bara att Jupiter inte upplever denna trycknivå tills gasen når 3000 under ytan, precis där strålströmmarna slutar.

Teamet upptäckte att dessa jetströmmar flyter för att diktera trippy-mönstren på Jupiter-ytan och sluta exakt på 3 000 kilometer på grund av tryckta magnetfält. Dessa magnetiska fluktuationer påverkar sedan de mönster och rörelser som ses från rymden.

Constantinou och Parker säger att dessa beräkningar ger forskare ett steg närmare att unraveling den mystiska inredningen i gasjätten. De planerar att fortsätta att studera Jupiters magnetfält och hoppas att de en dag ser planeten som ett rymdlaboratorium och ett exempel på hur atmosfäriska flöden kan fungera på andra planeter.

$config[ads_kvadrat] not found