(여자)아이들((G)I-DLE) - 'Oh my god' Official Music Video
Det var en punkt i min tid med Quantum Break som förseglade affären för mig. Jag hade bara knappt en halvtimme att spara på en upptagen helg, och jag ville spela spelet. Jag ville skjuta upp digitaliserade fiender med söta tidsmanipulerande supermakter och logga sedan av vid nästa kontrollpunkt. Men jag kunde inte. Jag var tvungen att titta på tv först.
Xbox One exklusiva Quantum Break från Remedy huskades den finska studion Max Payne och Alan Wake, vill vara mer än ett spel. Det vill vara framtiden för fiktiva medier, som berättar en övertygande historia - åtminstone en man hoppas är övertygande - via två former: en tredje personskytt och en live-action-serie. I mellan spelets kapitel återspeglar 22-minuters "episoder" som spelas i live-action några av de största besluten som spelaren gör i spelet.
Det är ambitiöst, beundransvärt så, men resultatet är en ojämn erfarenhet som distraherar än engagerar sig. Quantum Break kan vara ett bra spel, även en bra tv-show, men det är svårt att berätta på grund av den inkonsekventa känslan. Det är tv-tidens guldålder, men Quantum Break är inte framtiden. Faktum är att det knappt håller på att hålla sig.
En original sci-fi-historia, Quantum Break följer oroliga Jack Joyce (utspelad i spelet och i live-action av X-Men stjärnan Shawn Ashmore) slog in i en konspiration efter ett tidsresor experiment ger honom tid att manipulera supermakter. Jack drivs av den kraftfulla Monarch Solutions, grundad av sin tidigare bästa vän Paul Serene (Game of Thrones stjärnan Aidan Gillen) och satsningar för att avslöja sanningen om sin utbrända broder (Dominic Monaghan) som förutsåg farorna med experimentet.
Om du är orolig Quantum Break som ett spel är det bra. Skyddet är solidt, om det saknas något slag. Det är definitivt inte Max Payne. Tiden supermakterna är roliga, men det finns inte tillräckligt med variation och det brukar uppgå till frysande mål så att du kan skjuta dem. Om du vill spela en tredje person shooter kan du göra värre än Quantum Break.
När det gäller showen är det coolt, om det är formlöst. Det är inte riktigt prestige drama - givet sin talang som Tråden alun Lance Reddick och Aidan Gillen, du förväntar dig så mycket - snarare, Quantum Break är som en söndagsmiddag på TNT. När jag slog demo, förklarade regissören Sam Lake att han ville att spelet framför allt skulle vara övertygande i sin historia och karaktärer, men Jack Joyce och Paul Serene kände sig kopierade och klistrade från andra actionfilmer från mitten av 2000-talet.
Vad buggar mig mest om Quantum Break är hur det misslyckas med att leva upp till sin svindlande potential. Jag var först fascinerad av idén, då jag surrade, och då försökte jag faktiskt det själv. Jag började genast se sprickorna rätt då; Jag kunde inte sitta och titta på den första 22 minuters episoden på grund av sessionstidsbegränsningar, en hilarisk twist i min demo-upplevelse. Men jag trodde det var en anomali, och jag hoppades Quantum Break skulle bryta marken med något unikt. Det skulle jag inte göra alltid ta ett tåg ur Penn Station för att fånga varje gång jag spelar, eller hur?
Veckor senare när jag faktiskt spelar ser jag klockan och blir förbannad igen. Det är dåligt när jag vill spela och spelet stannar mig faktiskt från att göra det.
Även när tiden var en lyx som jag hade råd med, saknades något Quantum Break Det kände sig förenat, som om showen och spelelementen aldrig kände sig ordentligt tillsammans. Kanske finns det vetenskap till det; det finns i själva verket en koppling mellan den passiva åtgärden att titta på tv till det mer engagerande att spela ett spel och att uthärda att i ett "paket" är ansträngande för vårt nervsystem enligt vår egen Neel V. Patel. Jag kände mig inte utmattad, bara hindrad från att försöka spela ett spel när ibland jag bokstavligen inte kunde.
I rättvisa tillåter spelet möjligheten att hoppa över episoder. Men med det, förmodligen, Quantum Break skulle inte vara Quantum Break. Med hänsyn till skaparna, artisterna och regissörerna som tänkt sig för en hybridupplevelse, skulle jag inte ha den rätta fyllningen om jag helt diktade hälften av vad som ger Quantum Break dess identitet.
Kanske Quantum Break är bättre enbart som ett spel, eller enbart en tv-show, men det vill vara både så jag träffade det på dess villkor och tyvärr lever det inte upp.
Även när det är ganska tråkigt, är "miljarder" fortfarande oerhört underhållande
Kom ihåg att Lara och Axe har barn? Jag hade nästan glömt mig själv.
Vad som gör 'Hardcore Henry' Unique är också vad som gör det dåligt
Några påstådda banbrytande idéer för filmer är bättre kvar som önsketänkande än aktuella filmsekvenser. Ta Hardcore Henry, den nya outrageously bonkers actionfilmen av den ryska regissören Ilya Naishuller, sköt helt och hållet i en första person POV. Visst det låter som en cool idé - whoa, låt oss ta vinklarna av vide ...
20 Tillvägagångssätt för onlineutbildning som inte är tråkigt och inte suger
Internet gör det enkelt att ta reda på om galna begåvade människor gör fantastiska saker. Det betyder att internet också gör det lätt att komma med anledningar att känna sig dålig om oss själva. Lyckligtvis botar sjukdomen sjukdomen. Trots vad du är reaktionär farbror säger kan internet göra dig smartare - om du k ...